Att blicka tillbaka på allt

Vad tror du krävs för att få dig att bli helt mållös? Att se en get göra en bakåtvolt? Att vakna upp i ett rum där alla dina möbler har bytts ut mot högar med sedlar? Att få dina innersta känslor bekräftade av den som du bryr dig mest om i hela världen? Det finns mycket som hade gjort mig mållös i livet, men något som jag har tänkt på mycket på senaste är rymdresor.

Jag vet inte om ni har någonsin sett en sån där video som vill demonstrera hur stort universum är. Det börjar med en video av planeten jorden där man sedan zoomar ut och visar större och större planeter som sedan övergår till att visa storlekar av galaxer. Tillslut blir inte ens vår vintergata en pixel på skärmen. Man får nästan lite av en existentiell kris av att se på sånna videos för vår människohjärna kan liksom inte uppfatta hur små vi är i förhållande till det som faktiskt finns i vår verklighet. Men för mig tror jag det inte hade behövts zooma ut så långt för att få den känslan. Det räcker med att åka ut i en farkost så att hela vår planet syns.

För dig som står där, ögonen vända mot den oändliga rymden, där jorden framträder som en juvel i det svarta havet av kosmos. Den runda bollen av blått och grönt, ett konstverk av natur och människans arv, sveper förbi som en bortglömd dröm.

Där, i denna stund av stillhet och reflektion, blir varje andetag en hymn till den levande planeten nedanför. Varje tår, ett ögonblick av mänsklighetens kollektiva smärta och glädje, smälter samman med den jordens yta som vår gemensamma vagga. Här i detta kosmiska teater, där alla historier, alla drömmar och öden möts, blir du en del av det större mysteriet av universum. Känslan av överväldigelse är som en våg av insikt som sveper genom ditt sinne - hur kan en enda plats bära på så mycket av mänsklighetens historia och hopp? Denna insikt är som en gnista av uppenbarelse, en påminnelse om vår delade förbindelse med varandra och med den jorden vi kallar hem. I denna stund av stillhet och undran, känner du dig enad med alla som någonsin har vandrat denna jordens yta, en del av en större berättelse som sträcker sig över tid och rum. Så stå där, under stjärnornas sken, med blicken riktad mot det oändliga. Känn dig överväldigad av den storslagenhet som omfamnar dig och låt dig dras in i den djupa mystiken av att vara en del av något större än dig själv

På liknande sätt som det hade varit mäktigt att kunna se hela planeten framför sig så finns det värde i att blicka tillbaka på allt man har gjort i livet. Kanske får den här hypotetiska rymdresan mig att uppskatta allt som har hänt i mitt liv på den här planeten. Tänk själv på alla framgångar och positiva händelser som har lett dig till att hamna där du är idag. För min egna del som läkarstudent tror jag det är viktigt att stanna upp ibland och titta tillbaka på hur mycket man faktiskt har lärt sig. Jag kanske bara har gått 5 terminer men jag har redan lärt mig ofantligt mycket intressant och livsavgörande information som kommer hjälpa mig att kunna rädda liv i framtiden. Jag har haft turen att inte stöta på allt för många hinder i mitt liv som har begränsat min möjlighet att nå dit jag vill. Samtidigt så är det tack vare mig själv som jag har kunnat ta mig dit jag är. Kanske du som läsare också kan komma till den slutsatsen i ditt egna liv?

Med det sagt vill jag lämna er med en uppmaning om att titta upp i det oändliga ibland. Påminn dig själv om vad som har gjort att du är där du är idag, är du nöjd? Kan du göra något åt det?

Med utvecklingsönskningar,

Elliot Pilo