Att göra "good enough"

Känner du dig någonsin färdig med sysslor, plugget eller rapporten som ska in? Känner du igen dig att du tänker "jag hade kunnat göra liiite till" när du håller på med någonting? Risken finns då att du har en gnutta av perfektionism som gnager i bakgrunden. I detta inlägg delar jag med mig av min egna "gnutta" och hur min resa mot ett "mindre perfekt resultat" ser ut.

"En resa mot ett mindre perfekt resultat" låter inte alls som något önskvärt på pappret, men kanske den inställningen som vi behöver ta till oftare. Naturligtvis inte hela tiden för då hade man aldrig genomfört någonting. Det finns en skillnad mellan att vara indolent och att sätta för höga krav att man blir paralyserad eller helt enkelt blir psykiskt utmattad. Det är lättare sagt än gjort, jag vet, men i detta inlägg vill jag lägga konceptet "good enough" i fokus och berätta om min erfarenhet.

Den 10:e januari 2023 är en vanlig tisdag för många men för mig var det en prövande dag. Veckan därpå hade vår kurs haft en tenta och denna vecka var det dags för muntor. En munta är en muntlig tentamen och den här handlade om hela terminens innehåll. Äldrekursare och andra studenter skulle kunna skratta åt det i efterhand, men när man aldrig har gjort något liknande så är det svårt att veta vad som är "good enough". Det är inte givet vilken detaljnivå man ska lära sig innehållet. Över "jullovet" spenderades många timmar åt att förbereda, repetera och nöta in. Ofta kom jag på mig själv att tänka "Är det här verkligen viktigt att komma ihåg?" varpå jag svarade mig själv omedelbart "det är bättre att lära sig det för att vara säker". Det säkra före det osäkra, alltid bättre... eller?

Trots en klump i magen och nervositeten inför muntan så klarade jag den utan några besvär. Detta tyckte jag var den läskigaste examinationen när jag började studera men det var inte så farligt. Jag fick frågor som jag kunde diskutera om och även om följdfrågorna var svåra så tyckte examinatorerna att jag gjorde bra ifrån mig. Naturligtvis frågades inte allt om terminens innehåll men det kunde komma om vad som helst. Samtidigt kanske det var en bra examinationsform för mig eller så hade jag tur med frågorna som gavs. Däremot upplevde jag att många av de detaljer som jag hade tragglat var inte alls vad som frågades efter. Med deras egna ord "det var för att se att ni hängt med under kursens gång och fått en helhet", och detta kändes verkligen som det EFTERÅT. Mycket oro hade kunnat undvikits om jag bara hade haft en inställning om att det räcker med en "good enough" förståelse. Samtidigt vill jag ändå mena att det alltid är lättare att se tillbaka och vara petig med vad man hade kunnat göra annorlunda, men om man tar med sig något av detta inför nästa gång så tror jag man kan komma långt.

Inför 2021 satt jag och min kompis och skrev ner mål för det kommande året vilket har blivit en liten tradition. Då kom vi på den genialiska idén att göra en utmaning för varje månad under året för att förhoppningsvis hitta nya hälsosamma rutiner. Vilken bra idé tänkte vi, ja fast var det verkligen det? Vi spånade fram ett par idéer och till en början gick det bra: Varje dusch skulle vara kall, inte köpa eller äta något med tillsatt socker, läsa en timme i en skönlitterär bok varje dag..... vänta nu lite, detta blir ju svårt? Senare på året skulle vi vakna 05:30 varje dag och även träna varje dag i en hel månad. SPOILER ALERT, vi klarade inte mer än tre halvdana månader. Utöver dessa mål skulle vi även bada i havet en gång för varje månad, ni kan gissa hur det gick (lyckades ändå bada i januari så det var ändå ett plus). Det slutade med att vi insåg att det inte var hållbart och det kändes som en besvikelse. Nu i efterhand är det lätt att se att vi satte allt för höga krav men då i stunden kändes det som vi hade misslyckats trots att vi hade gjort bra ifrån oss under första månaderna. Känslan av att vi gjort "good enough" var långt borta.

Trots de uppsatta utmaningarna för varje månad 2021 och oförmågan att fullfölja dem, har båda två lyckats bevara aspekter som vi lärt oss. Exempelvis är vi mycket mer införstådda i varor som har mer tillagt socker än nödvändigt och jag själv använder kalla duschar så ofta som möjligt för att öva på min andning och för att väcka mig själv. Här kommer lärdomen: Även om vi inte klarade varje månad och avbröt utmaningarna så lärde vi oss att införa nya hälsosamma rutiner vilket var också ett mål i sig vilket för in mig på mitt budskap med inlägget:

Även om jag har en bra balans i mitt liv just nu rent ekonomiskt, psykiskt och fysiskt, betyder inte det att jag kommer ha det i framtiden. Pågrund av omständigheterna så kunde jag tuffa igenom att lägga extra mycket krut på plugget men detta är inte givet för framtiden. Under termin 4 kommer vi ha en nivå-tentamen och det är alltså en tentamen där allt från termin 1, 2, 3 och 4 kan examineras. Vem säger att jag kommer att ha samma förutsättningar utöver provet som gör att jag kommer orka traggla allt om allt då? Inget är definitivt när det gäller framtiden och då kanske det är viktigare än någonsin att jag går in med inställningen att göra och lära mig "good enough".

Meningen är inte att detta enbart ska kunna fungera i studierna, utan kan handla om vad som helst: checka av allt på sin "To-do"-lista eller att få alla kollegor/medlemmar i styrelsen att hålla med dig om ett förslag du vill lägga fram på ditt arbete. Det går inte att göra allting så sätt rimliga mål för dig själv. Meningen är inte att jag ska uppmana till passivitet och aldrig göra sitt bästa, snarare motsatsen, att lära sig när man kan spara på krutet och när man ska ge sitt bästa. Man vet aldrig när en känsla av besvikelse och förlust kan vara droppen som får bägaren att rinna över.

Med det sagt vill jag tacka dig som läsare för att du läst mitt inlägg som jag äntligen fått tiden till att fått skriva. Jag lämnar dig med min signaturavslutning, en fråga: "Vad är good enough för mig?/Vad har jag för egentliga mål och är de rimliga?"

Med utvecklingsönskningar,

Elliot