Är allt bara ett resultat av sammanträffanden?

Du har bestämt dig, nog ska vara nog. Du är trött på dina vanliga rutiner, dina vanor och det vardagliga mönstret du har fastnat i. Vart vänder du dig för att hitta denna förändring? Jo, närmsta byrå med dina sällskapsspel. Du tar fram en tärning och bestämmer dig för en aktivitet för varje sida av tärningen. Du kastar - du ska gå till närmsta bar. Väl på plats tittar du på drinkmenyn och slår din tärning. Det blir en margarita. Du hinner knappt tänka på de ändlösa utfallen av din nya frihet innan du ser att personen som sitter brevid dig i baren ler mot dig. Du slår tärningen igen.

Termin 6 är över. Alla specialveckorna i internmedicin är gjorda, den skriftliga multiple-choice tentan är skriven och muntan är avklarad. För första gången sedan jag började det här programmet så fick vi faktiskt en paus i terminövergången för våren. Om man fick en tidig tid för muntan kunde man få upp till 5 dagar ledigt innan termin 7 tågar in. Som kontrast till det mer teoretiska och medicinska perspektivitet under 6:e terminen kommer 7:e terminen med action, kirurgi och trauma. Det kommer att vara en spännande och fascinerande termin med mycket mer "hands-on". Vi kommer lära oss suturering, KAD-insättning och mycket mer. Även om jag upplever mig själv som mer lagd åt det medicinska hållet så ska det bli kul med en sån här termin. I min ledighet satt jag och tänkte på det där med framtiden. Vad är det som gör att vi läkarstudenter hamnar där vi hamnar? Är det alltid att man hittar rätt specialitet för sig själv eller är det något annat?

Många gånger när jag har diskuterat med mina handledare som varit ST-läkare, underläkare eller överläkare om varför de hamnat där de hamnat så kommer lite olika svar. De började antingen forska tidigt inom området och där väcktes ett intresse, de mötte en handledare under sin praktik som introducerade dem till specialiteten eller hade en bra föreläsare inom området. Något som jag tycker har en gnutta gemensamt är just "tillfälligheter". Vad hade hänt om de inte fick chansen att få ett bra första intryck av specialiteten, hade de ändå landat där de är idag? Om de istället inte fick jobbet på den där forskningen, fick en röten handledare på sin praktik eller en pedagogisk usel föreläsare. Jag vill ändå tro att vi människor dras mot det som vår personlighet resonerar med, men desto mer jag tänker på slumpens variabel som en faktor desto mer intressant blir det.

Min inledning av det här inlägget kommer som inspiration från boken "tärningsspelaren" skriven av Luke Rhinehart. Boken handlar om en deprimmerad psykolog som blir trött med sin mycket grå vardag och sterila liv. Han bestämmer sig tillslut för att lämna över sina handlingar till tärningens slump. Han är fortfarande den som väljer vad varje sida av tärningen ska representera. Till en början är det ganska tamt med val av kläder, val av personlighet för dagen och liknande, men det blir snabbt mörkare när han inkluderar fler mer prövande utfalls-alternativ. Det är en mycket fascinerande bok som utforskar människans psyke och sociala gränser, jag rekommenderar den varmt. Jag vill inte påstå att valet av läkares specialitet och forskningsområden kan liknas med ett kast med tärningar. Däremot när man är som jag och många andra läkarstudenter, så är det lite som att kasta en tärning när man ska ut på olika placeringar på sin praktik. Det kan handla om en chansning om geografisk placering, handledare som kan vara mer eller mindre glada med att ha studenter eller arbetsklimatet som råder på den avdelning man är. Det är mycket som kokas ner till chans. Och även om du får en handledare som egentligen tycker om att ha studenter så kan denne ha en jobbigare period i sitt privata liv som gör det distraherande att försöka bidra som handledare. Jag tänker själv på min egna begränsade erfarenhet och resa i urval av specialiteter. Tidigt fick jag ett ganska kaotiskt och tråkigt intryck av arbetet på vårdcentral, vilket säkert har satt spår i mitt övervägande av allmänmedicin som specialitet, som förövrigt ligger lågt på lsitan. Så även om jag själv ser hur mycket slumpen kan spela roll i det här ändamålet, så påverkas jag än lika mycket av intrycken man får på sin praktik. Om något så fascinerar det mig väldigt mycket hur vi människor utifrån de känslor vi upplevt och de intryck vi har fått kan påverka de framtidsplaner och framtidsval som komma skall. Så även om man kan uppskatta ämnet som sig och tycka att det är fräckt och intressant, så är upplevelsen en stor faktor. Där är upplevelsen som du fick är en slump av många olika utfall.

Det här är nog inget som kan ramas in som något unikt för oss läkarstudenter utan det stämmer nog överens med alla som någonsin har praktik eller studerar någonting. Vi dras mot det som vi känner starka och positiva känslor för, naturligtvis som en grov generalisering. Jag tror säkert att faktumet att min morfar alltid varit en stor idol för mig och det tidigt i mitt liv pratades tidigt positivt om hans läkaryrke och att det har påverkat min bild av att bli läkare. Skulle jag inte ha blivit en läkare om min morfar inte var läkare? Svårt att säga, men jag vill tro att jag har tillräckligt med egenhet för att säga att jag hade blivit det ändå. Jag vill ändå påstå att om jag verkligen inte alls finner ett område intressant men ändå får ett bra intryck på dess praktik och föreläsare, så kommer jag inte välja det. Så det måste ändå finnas mer än bara den här slumpen, trotsallt. Men vem vet, jag har inte stått inför den situationen än.

Jag lämnar dig som läsare med en liten reflektion som du kan ta med under veckan: "Vad har gjort att du har hamnat där du har hamnat? Hur stor del tror du att slumpen har spelat roll?"

Med utvecklingsönskningar,

Elliot Pilo