Att se tillbaka på var man har kommit

Efter en lång dag av mycket sittande så bestämmer du dig för att ta en längre promenad för att sträcka på benen och få lite luft. Du kommer halvvägs men det börjar regna. Du är så fokuserad på att ta dig vidare att du inte blickar tillbaka på hur långt du har kommit, för varför göra det när du ska fram?

Den veckan som precis var så kom två inspirerade studenter som ville skugga en dag på läkarprogrammet. Det är ett projekt som troligtvis leds av Göteborgs universitet för att erbjuda framförallt gymnasiestudenter att se hur det är att studera på universitet och mer specifikt medicin. Vi har tidigare haft gymnasieelever som suttit med i föreläsningssalen men denna gången så fick jag möjligheten att diskutera med dem vilket jag inte gjort innan. Detta utbytet var givande och det var kul att reflektera över saker som man glömmer av längst pluggets resa. Att få frågor om de större perspektiven av att studera till att bli läkare får en att tänka. Det känns som man ofta hamnar i ett autopilot-läge när man studerar att man blir lite blind för var man har kommit och vad man lyckats med.

Under en av föreläsningarna fick jag ett antal frågor om innehållet i föreläsningen. Jag försökte förklara på ett så begripligt sätt som möjligt men det fick mig och mina andra studiekamrater att tänka till. Vi insåg att vi har kommit så otroligt långt och lärt oss väldigt mycket. Många av de saker som känns som vardagssnack inom vår krets är som att man pratar ett helt annat språk för någon som inte är insatt. Vi har nu kommit till en nivå där föreläsningar involverar flera nivåer av kunskap, t.ex molekylär cellbiologi, anatomisk kunskap och fysiologiska mekanismer.

Det är enkelt att glömma bort de framgångar man lyckats med när ens vardag handlar om att fortsätta framåt i sin utveckling, inlärning och förståelse. Det finns alltid så mycket att lära sig att det kan som student vara svårt att påminna sig om det man faktiskt lärt sig. För mig och mina kompisar var det en självförtroende-boost att inse hur mycket man kan. Det kan låta som man utnyttjar andras okunskap och jämförelser med andra i syfte att själv må bra, men det är inte riktigt det jag menar. Det var just att i den här situationen så kom jag och mina kompisar ihåg hur mycket vi lärt oss tack vare att dessa nyfikna personerna frågade oss om föreläsningen.

En annan påminnelse av samma kategori är att jag och några i klassen planerar en klassittning där namnet för sittningen ska vara en "halvhalvsittning". Hur har det gått så fort?! Vi är alltså klara med 1/4 av läkarprogrammet och snart 1/3. Det har fått mig att också titta tillbaka och vara stolt för hur långt jag har hunnit komma. Alla personer jag lärt känna, saker jag fått uppleva och de saker jag fått lära mig.

Om du som läsare är student så kanske det kan vara lättare att förstå syftet och kanske kan översätta det här till din situation. Men för andra som är ute i arbetslivet tror jag inte det finns någon skillnad i applicering av samma tänk. Oavsett om det handlar om projekt som du har klarat, försäljningar du har genomfört eller personer du har hjälpt på ditt jobb. Det kan ibland vara så betydelsefullt att blicka tillbaka och se var man har kommit. Ibland kan det kännas som man fastnat och det blir svårt att motivera en att fortsätta vidare. Ibland kan det börja regna men glöm inte då av att titta tillbaka på hur långt du har kommit, kanske det hjälper dig att fortsätta framåt?

Med det sagt vill jag tacka för att du läst mitt inlägg och lämnar dig med en fråga att reflektera över: "När var senast du blickade tillbaka på dina framgångar?" Kanske är det värt att göra det?

Med utvecklingsönskningar,

Elliot