Att sätta krav på sig själv

Idag ska jag gå till jobbet och under resan ska jag ha lyssnat igenom "Daily Commute" på Spotify. Väl på jobbet ska jag prestera så bra som möjligt, göra mina arbetsuppgifter och när det väl blir en stund då jag inte gör något, ska jag läsa på inför nästa termin. Efter jobbet åker jag till gymmet där jag ska maximera min träning för att sedan hinna öva italienska och skriva lite. Samtidigt ska jag se till att jag får i mig och laga den mat jag behöver för att nå mina träningsmål. Har jag plats med ett till krav?

Hej igen mina kära läsare och bekanta! Det var ett tag sedan senast då jag har tagit en liten paus från att skriva här på min blogg. Det betyder inte att jag inte har varit med om en del skriv-värdiga händelser som troligtvis kommer få sin tid i "spotlighten" i framtiden. Utöver det har jag inte pausat från skrivandet i sin helhet. Sedan flera år tillbaka har jag velat sammanställa mina tankar, lite likt som jag gör på bloggen, fast i en uppskalad variant om personlig utveckling, tankar och livsbudskap. Detta har börjat komma i formen av ett större verk som jag jobbar med. Då jag även jobbar heltid och tränar mer än någonsin så finns inte många timmar kvar på dygnet men jag försöker. Med det sagt leder detta mig in till dagens ämne: kraven man sätter på en själv.

Om ni känner mig så vet ni att jag tycker om att ha flera bollar i luften när det kommer till projekt och arbeten. Jag gillar att ha något att sätta mig ner med när jag har tråkigt och det ger mig en känsla av kreativitet. Det här fungerar oftast hur bra som helst då jag är relativt duktig på att prioritera, men just denna vecka som varit har det inte gått lika bra. Jag jobbar på GeBlod och även om jag trivs med mina arbetsuppgifter och kollegor, så kan det vara omständigt att flytta mellan de olika stationerna som GeBlod har (Frölunda, Sahlgrenska och Nordstan). Den veckan som precis har varit så skulle jag vara på alla tre någon gång under veckan. Detta betyder olika tider till att vakna och det är svårt att få en balans. Jag tror detta delvis har gjort att jag varit extra sårbar.

Under sommaren har jag, som jag berättat om, skrivit en hel del men också tagit mig ann att lära mig italienska. Det behöver inte vara många minutrar om dagen men jag ser till att göra lite varje dag. Dessutom så har jag ökat min träning vilket jag älskar, men även ändrat på mitt intag av mat för att jag ska gå upp i muskelvikt. Ni hör, det är en hel del mål och krav som jag sätter på mig själv.

Jag tror det har varit en kombination av det faktum att jag inte haft en bra schema-vecka och att jag varit onödigt hård med mina krav, som har lett mig till att må sämre mot slutet av denna veckan. Det har gjort att jag har valt att prioritera bara det som jag tycker är kul och roligt till denna helgen, just för att återhämta mig. Jag har valt att gå och spela minigolf med mina kompisar för att jag verkligen såg fram emot att träffa dem och jag tycker minigolf är kul. Jag har valt att gå promenader där jag lyssnar på roliga podcasts (inte någon inlärning utan bara för nöje). Jag har valt att skriva det här inlägget för att det fungerar som en form av mental och psykologisk avkoppling att skriva av mig. Denna helgen har varit bara för mig själv, och det behövde jag. Det har verkligen fått mig att förstå egenvärdet av att prioritera mig själv, något som jag har skrivit om tidigare att jag behöver bli duktigare på. Jordan Peterson må vara en kontroversiell personlighet men har skrivit en otroligt fascinerande bok "12 rules for Life, an antidote to chaos" som jag varmt rekommenderar. I sin bok handlar ett av kapitlen om följande: Behandla dig själv som om du vore någon du bryr dig om. Ett starkt men sorgligt råd till oss. Att vi ska behöva påminna oss att ta hand om oss själva. För om jag hade sett att min kompis eller en familjemedlem hade behandlat sig själv så som jag gjorde denna föregående vecka så hade jag sagt ifrån. Men varför kunde jag inte göra det för min skull tidigare? Jo, det är en viktig fråga som får en att tänka sig till. Om du inte skulle vilja att din närstående mår dåligt, varför tillåter du de omständigheter som du har runtomkring dig, få dig att må dåligt? Dessa frågor valde jag att ställa mig själv mot slutet av veckan. Resultatet blev att jag valde att göra den här "jag-helgen" för att förhoppningsvis bli bättre på att vara den personen som prioriterar och bryr sig om mig.

Det här har varit en sammanfattning av vad jag har kommit att tänka på angående krav, då krav kan både fungera som en hiss men också som en diss. Krav kan vara större eller mindre men som man brukar säga, många bäckar små, tillsammans bildar en stor å. Ta vara på er själva och behandla dig själv som du vore någon du bryr dig om. Livet är för kort för att du alltid ska kämpa i uppförsbacke, hjälp dig själv istället genom att vara snäll.

Med det sagt så hoppas jag att ni alla har fått en fantastisk sommar trots att vädret varit lite svajigt här i Sverige! Jag vill lämna er med en av mina traditionsenliga former av frågor "När var senast du tog en "du-helg"? Skulle du behöva en?".

Med utvecklingsönskningar,

Elliot Pilo