Balansgången mellan Logistik och Empati: En students perspektiv på utbildningens utmaningar

Du är på ditt dagis och du har äntligen fått tag på lådan med lego-bitar. Du bestämmer dig för att bygga ett torn där du vill balansera en docka på toppen. Du bygger och bygger och du börjar närma dig ett resultat. För att testa om du lyckats med ditt projekt så ställer du dig upp för att sätta dockan på toppen. Men plötsligt kommer ett annat barn och välter tornet och säger "hoppsan, men du är så duktig på att bygga så du kan göra det igen". Du skrapar ihop bitarna och börjar om igen.

Det känns som jag allt för ofta börjar med att förklara att jag har varit upptagen på senaste. Men samtidigt tycker jag att när jag får tid för att skriva är det ett tecken på att jag har tid för mig själv. Det har hänt mycket sedan senast jag skrev, ett helt nytt år har börjat och jag har precis börjat 5:e terminen på läkarprogrammet. Men nu sitter jag, lyssnandes på lite jazz-musik och blickar tillbaka på de senaste veckorna. Den här helgen är välbehövlig efter den stressfyllda perioden som precis har passerat, och jag ska berätta varför.

Som jag berättade så började vi denna veckan med termin numero 5 på läkarprogrammet där förra terminen slutade obehagligt nära inpå. För kontext så avslutas fjärde terminen med en terminstentamen som handlar om allt vi lärt oss under terminen: från klinisk genetik, patologi och farmakologi. Det är en ganska massiv examination som man behöver kunna väldigt mycket från terminens gång. Som om det inte vore nog, så skrev vi den på en söndag. Det betyder alltså att vi satt i tentasalen på en söndag i cirka sex timmar, utan någon form av helg/ledighet. Anledningen till att det blev en söndag är för att alla andra tider för tentasalar var uppbokade. Det hade kunnat fungera OM det inte vore för att nästa termins upprop börjar kl 08.15 dagen därpå. Okej, kanske ni tänker, det är surt men så kan det vara, det är iallafall första veckan på en ny termin, då är det ganska lugnt tempo, eller hur? Om vi ändå kunde ha lite tur så hade man kunnat hoppats på det, men icke. Första veckan är fylld med föreläsningar, självstudier och workshops för att sedan avslutas med ett examinerande seminarium där man kan få underkänt av ett intro-quiz. Så för att på något sätt summera: vi har alltså redan kunnat hamna efter, efter första veckan på terminen. Alla dessa faktorer ger upphov till en enorm stress bland oss studenter som dessutom inte fått återhämta oss ens en dag efter förra terminens examination, hur ska man orka med?

För mig så är det här en oacceptabel smörja av händelser och sammanträffanden som inte ska hända. Läkarprogrammet är tillräckligt belastande som det är så varför utsätta alla för en sån här situation. Skulle man kunna gjort det annorlunda? Väldigt lätt att i efterhand med facit i hand säga att det här blev fel pågrund av faktor A, B och C. Men det är också nu man kan förhindra att något sånt här ska hända igen. Först och främst, med lite mer logistik hade man kunnat lösa så att inte det finns en risk för att tentasalar ska kunna bli uppbokade. Finns det inte fler salar som kan öppnas upp för examinationer? Kan man ha vissa examinationer på andra platser och som går lite mer systematiskt till?

Utöver det här, är det verkligen rimligt att bli examinerad på något som du lärt dig under samma vecka? Ja, möjligtvis om du fått möjlighet att befästa en grund innan den veckan, inte som i vårt fall, första veckan på terminen. Då kommer vi tillbaka till frågan: Skulle man kunna gjort det annorlunda? Jajamensan, för i vårt fall så ska varannat seminarium ha ett examinerande quiz och varannat utan. Varför inte bara börja med ett icke-examinerande quiz seminarium? Seminariumet måste göras men man behöver inte oroa sig för quizet första veckan på terminen. När det här förslaget framfördes till en av föreläsarna under veckan så svarade han "Jo, men det gick utan problem med studenterna som hade samma upplägg förra terminen". Då får man tänka tillbaka, dem studenterna som hade samma upplägg förra terminen hade precis kommit tillbaka från sommarlov medans vi hade knappast 12 timmar mellan förra tentan och uppropet för terminen. Just empatin för oss studenter är bristande här och jag tycker det känns som att de som är ansvariga testar gränserna lite för mycket för att se vad som ska hända.

Jag har för mig att Neil DeGrasse Tyson har formulerat sig i stil med att om världen bara hade implementerat matematik och logistik lite oftare så hade vi kunnat undvika så mycket onödiga lindande och kostnader. Strössla på lite empati på det så har vi en färdig tårta som är redo att serveras.

Jag förstår att det här kan kännas som ett ganska nischat inlägg och det är jag medveten om. Det här är lite ett sätt för mig att sammanfatta mina tankar om situationen men också sträcka mig ut till er läsare och be om era tankar. Har ni själva varit i liknande situationer? Vad tycker ni att det finns för lösningar till när något sånt här uppstår? Jag hade gärna tagit emot era åsikter för den här situationen är absolut något som jag står upp emot.

Med det vill jag tack er för att ni läst inlägget och jag hoppas att ni har haft en lite mer avslappnad start på 2024 och att den fortsätter att leverera!

Med utvecklingsönskningar,

Elliot