Civilkurage - Vad krävs?

Vad krävs av en för att hjälpa en annan människa som inte mår bra? Vad krävs för att säga ifrån om något som är fel? Vad krävs för att stå för för något som känns rätt?

Begreppet har franska rötter och nämns först runt 1835 men fenomenet är urgammalt. Vid det här laget lärs civilkurage ut i skolor för att göra oss duktigare på att stå upp emot orättvisa. Trots detta kan jag ibland skämmas för hur dåliga folk är på att utöva det. Oavsett om det handlar om att säga ifrån rasistiska kommentarer och förtryck på jobbet eller att hjälpa en människa i behov av stöd.

I söndags åkte jag till min kompis för att spendera min lediga dag med honom hemma hos hans familj. När jag gick på bussen såg jag direkt att det var en man som satt nära dörrarna som inte såg ut att må så bra ut, troligtvis väldigt berusad/påverkad. Han låg utsträckt över ett dubbelsäte och hade somnat. Han hade flera papperskassor med flaskor längst sätet. Jag valde att sätta mig bakom honom då det var en ledig plats där. Mina tankar flöt vidare och jag glömde av mannen framför mig medans jag lyssnade på min ljudbok.

Halvvägs in på resan vaknar mannen och sätter sig upp och börjar hosta väldigt mycket. Hostandet skrämde folk som satt i närheten så att de flyttade ett par sätet bort från honom. Han verkade inte bry sig utan fortsatte att sitta upprakt och hosta.

Hållplats efter hållplats och fler och fler gick förbi honom. Än igen la han sig ner på sätena och den sista hållplatsen närmade sig. Jag bestämde mig för att stanna till sista hållplatsen och se om han skulle hoppa av men icke sa nicke. Den sista passageraren, en äldre dam, gick av och tittade med en äcklad blick på mannen. Själv blev jag också äcklad, men inte av samma anledning som damen. Jag blev djupt besviken på att ingen så mycket som frågade mannen om han mådde bra. Ingen tog en sekund från sin vardag för att se över en människa som tydligt inte mådde bra.

Istället för att gå förbi mannen valde jag att sitta mig ner i sätet bredvid honom och frågade honom hur han mådde. Han tittade på mig som världens största frågetecken. Jag frågade om han behövde någon hjälp men han svarade inte mig. Hans kläder var mycket smutsiga och hans byxor vad utslitna och trasiga. Det måste vara kallt i den kyliga höstblåsten tänkte jag. Istället valde jag att gå fram till busschauffören som inte heller hade märkt av mannen. Vi båda försökte hjälpa honom att ställa sig upp för att få en nypa frisk luft men mannen var allt för svag för det. Jag och den hjälpsamme chauffören valde att ringa till en jour för att se om någon kunde hjälpa mannen. Chauffören lovade mig att han skulle vänta på att någon kommer och hämtar honom innan han körde iväg.

Denna insats tog inte iväg flera timmar från min dag, högst 10 minuter. Det visar på att det inte krävs mycket för att hjälpa någon i behov av hjälp. För att fortsätta svara på mina inledande frågor tycker jag att en väldigt fin sats som repeterats i många historiska och religiösa dokument, kan hjälpa oss med ett svar:

"Gör inte mot andra som du själv inte vill bli behandlad" (Konfucianism)

"Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv" (islam)

"Det som är dig själv förhatligt, skall du inte göra mot din nästa" (Judendom)

Det krävs alltså att du själv vet hur du vill bli behandlad för att veta hur du ska behandla dina medmänniskor. Och här följer en fråga ni som läsare kan tänka på:

Vågar du stå upp för vad du tror på?

Med utvecklingsönskningar,

Elliot