Den eviga väntan

Du sitter på din lilla roddbåt mitt ute på sjön, fiskar och filosoferar för dig själv medans du väntar på napp. Var det inte länge sedan du fick napp nu? Du tittar på klockan på din arm. Om några timmar så är det dags för att äta lunch. Vad ska du äta för något? Laga maten eller åka iväg till det där nya stället? Du försöker fokusera på flötet som lungt flyter på vattnets yta medans dina tankar får dig att sväva iväg, bort från båten och fiskarna.

Sedan senast jag skrev här på bloggen så är det mycket som har hänt. Jag har lyckats få min första lägenhet som jag ska flytta in i, i början av 2025. Ett helt nytt äventyr som väntar med nya utmaningar och möjligheter. Även om jag älskar min familj och att ha kunnat bo med dem så länge som jag har gjort, så är det dags för min egna resa. Jag har även lyckats komma vidare med flera projekt som jag har på sidan, bland annat att extra jobba här och då. Julafton har precis varit och man fick träffa många i sin släkt som man inte ofta får träffa, bland annat två nya kusiner som jag inte har träffat innan. Jag har dessutom lyckats få en förkylning precis sådär passande på slutet av året 2024. Året 2025 kommer att börja med dubbel examination av termin 6 på läkarprogrammet.

Saker som jag tycker är gemensamt mellan de saker jag berättade om ovan är just "väntan". Jag väntar just nu på att jag ska kunna få ta del av lägenheten och flytta in. Varje dag så överväger jag om jag ska köpa de saker jag behöver för lägenheten eller om jag ska vänta. Det är ett spännande steg i mitt liv, men just nu bara jag väntar på det. Den här förkylningen som jag har fått är något som jag helst hade skippat. Denna gången så är den såpass illa att jag ändå inte vill utmana ödet med att träna och kanske får ställa in mina planer för nyårsafton. Det är alltså ännu en sak jag väntar på att det ska gå över. Dubbelexaminationen är också något alla i min klass "väntar" på. Mitt studie-upplägg är att jag pluggar kontinuerligt varje dag under terminen för att undvika att ha en stressig "tenta"-pluggperiod, men också för att jag ska hänga med på bästa sätt under terminens gång. Utöver det så tror jag starkt på att det är det bästa sättet jag lär mig på. Jag har aldrig riktigt varit bra på att prokrastinera. Därför befinner jag mig i ett tidsrum där jag försöker bevara de kunskaper jag har på ett så färskt sätt som möjligt då jag känner mig rätt bekväm i det jag kan. Man kan naturligtvis alltid lära sig mer, men jag är rätt nöjd där jag är. Naturligtvis har jag satt mig själv i den här situationen, men icke desto mindre är jag i en ytterligare "väntan".

Jag har märkt att jag, likt säkert många andra, inte är särskilt bra på att befinna mig i den här "väntan". Man önska ibland bara att man kunde klicka på någon "auto-pilot"-knapp eller "fast-forward"-knapp för att ta sig till det man vill. Det är obekvämt att känna längtan bortom där man är. Det kanske är extra betungande att man har en infektion i kroppen som sänker nivåerna för ens tålamod och mående. Jag behöver därför påminna mig själv om det jag älskar, min kära stoicism. Du finns där när jag behöver dig och även nu finns du här. Att påminnas om det stoiska förhållningssättet kan jag bli lite mer mindful och närvarande. Jag kan lära mig att uppskatta det lilla, som att jag får tid till att varva ner, att jag har en ursäkt för att titta på hela säsongen av Squid Games 2, etc. Jag har därför försökt leva efter tanken: Gör väntan och längtan till din egna. Äg den. Bemästra den. När den väl är din, så är det få saker som kan stoppa dig. I det handlar det om att leva i nuet. Och med det sagt, ska jag nu gå och njuta av en apelsin som är extra goda just under den här säsongen även om mitt smaksinne är dämpat.

Känner du någonsin att du är i en "väntan"? Hur gör du för att inte fastna i att vara "väntandes"?

Med utvecklingsönskningar,

Elliot Pilo