Den meningsfulla slumpen

Adonai, Zeus, Tor, Viracocha och Amaterasu, många namn på olika gudar som människan har dyrkat på diverse platser på vår planet. Vi människor har alltid genom tiden drömt om gudar och högre makter trots att vi har funnits på toppen av näringskedjan, varför är det så? Vad gör att vi tror på gudar?

Praktiken är över, den praktiska examinationen är genomförd och den teoretiska tentan är skriven, sommaren har precis börjat. Även om min nuvarande ockupation kräver mycket tankeverksamhet och hjärnarbete så tar det inte slut för att jag har sommaravbrott från studierna. Den första veckan efter terminens slut utgörs av mycket fysisk träning, både löpning och styrketräning men jag ser också till att bada en gång per dag. När jag är färdig med det så fixar jag med saker jag har behövt lägga åt sidan under terminens hets. Jag har även som projekt att lära mig italienska och kinesiska för att stimulera mitt intellekt. Det hade varit hjärteskärande att ge upp om min fina "streak" på duolingo. Men med det sagt så har jag gått runt och vänt på frågan om Gud en del på senaste. Kanske har det med allt hemskt som händer med bombningar av civila och oskyldiga i Rafah. Kanske har det med sökandet efter hopp i plugget inför tentor. Kanske har det med att jag har en person i mitt liv som får mig att reflektera över min tro på Guds-existens.

Jag skulle själv beskriva mig som agnostiker där det finns lite olika sätt att beskriva begreppet. Delvis kan man prata om att vi människor inte kan beskriva existensen av saker som är bortom fysikens lager, där bland annat Gud, inom de abrahamitiska religionerna, är bortom tid och rum. Mitt valda sätt att beskriva min tro är att jag har ännu inte stött på tillräckligt med bekräftelse för att bevisa men också motbevisa Gud. Min tro tillåter mig att vara öppen för tolkning vilket alltid har gjort mig otroligt fascinerad av religion och teologi. Det gör att jag lätt kan uppskatta moralen och etiken i de regler och uppmaningar som finns i religioner, men jag kan inte upphöja dem till någon gudomlig-betydelse.

Jag vill ge ett förtydligande att det här handlar om mina egna grunder och förutsättningar i att tänka. Med andra ord då jag har ett agnostiskt förhållningssätt så utgår jag från att Guds existens inte är en objektiv sanning och utgår från ett mer antropologiskt och historiskt perspektiv.

Jag vänder mig ofta tillbaka i tiden för att söka svar till frågor. Så länge som människan har funnits har även tron på det vidskepliga och övermäktiga, formats. Människan blev snabbt en av topparna på näringskedjan så varför behövde vi tro på att något ska behöva vara mäktigare än oss? Ett typiskt svar är att gudar inte bara representerades av makt, utan även svar på våra frågor. De första människorna hade inte google för att få svar på sina frågor varför saker sker: Varför regnar det? Varför åskar det? Varifrån kommer vårt vatten? Varför blir man sjuk? Våra och våra kära förfäders hjärnor är inte särskilt olika men framförallt inte i hur vi försöker söka svar på våra frågor, en nyckel till människans framgång. Många svar till saker som vi inte förstod förut besvarades med berättelser om gudar och varelser. Varför åskar och regnar det? Jo, det är Tor som rider runt på sin vagn med sina bockar i skyn. Varifrån kommer vårt vatten? Jo, det kommer från olika krafter och andar som skapar balans i naturen. Varför blir man sjuk? Jo, du kan ha syndat eller inte följt gudarnas ord. Vi människor är fantastiska på mönsteridentifiering. Vi har även en tendens att personifiera saker som sker runt omkring oss. Vi lever i en värld där mycket egentligen handlar om slump, tillfälligheter och sannolikhet, men för att vi ska kunna bemöta verkligheten så försöker vi förenkla sanningen. Vi observerar händelser och sedan drar en slutsats om hur denna saken kommer hända nästa gång vi stöter på det. Våra hjärnor försöker förklara och hitta mönster där det inte nödvändigtvis finns några. Tänk själv, när någon byter fil framför dig på motorvägen, antar du att det var med mening eller var det kanske för att personen inte såg dig? Troligtvis tänker du initialt på den första förklaringen. Tänk själv på hur du klagar på en uppdatering som laddar på din telefon för att det känns som att den laddar långsammare för att jävlas med dig. Vi tenderar att förverkliga livlösa föremål till intentionsfyllda och egensinnade varelser. Inte konstigt att människa har trott på övernaturliga varelser, andar och gudar, det är ett resultat av hur vår mänskliga hjärna fungerar.

För att knyta ihop säcken vill jag ge ett annat förtydligande, för att jag problematiserar Guds existens betyder det inte att jag ifrågasätter Guds värde. Jag är först med att ställa mig bakom att religion och tro har bidragit med mycket vackert i vår värld och kommer fortsätta att göra det. Vår moral och etik har hämtats till stor del från tidiga religiösa former. Även om religiös tro är mer begränsad i mer utvecklade länder betyder inte att det är ett tecken på att religion är något primitivt. Jag tycker om att diskutera och Guds existens har alltid fått mig att klia på huvudet. Mitt syfte var att framföra det här perspektivet att se på frågan och att också höra från andra om deras funderingar om frågan. Jag är även medveten att frågan om varför människan tror på Gud/gudar är mångfacetterad och det här är bara ett blad av en hel bok av förklaringsmodeller.

Med det sagt vill jag önska er alla en fantastisk start på sommaren och lämna er med frågan: "Vad får dig att tro/inte tro på Gud?"

Med utvecklingsönskningar,

Elliot Pilo