Jag kan ha fel.

Vi lever i ett samhälle där det blir allt mer fokus på att saker ska vara faktuellt korrekta och man ska få fram rätt svar på frågor på ett effektivt sätt. Vi har fått nya aktörer som Chat-GPT som lyckas framföra många komplicerade svar med en rekord-lik hastighet. Kanske är det viktigare nu än någonsin att stanna upp och reflektera över det faktum att: Jag kan ha fel.

"Kanske, kanske inte" lyder en av Björn Natthikos livsråd när det gäller förhållande sätt till livet. I sin bok "Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk" finns många otroligt intressanta reflektioner från Björns liv. En av de lärdomar han delar med sig av är en berättelse om en äldre kinesisk bonde som bor ute på landet som går något i stilen med:

En dag rymmer en av bondens hästar från hagen och samma kväll kommer grannarna och "ojar" sig över skeendet: "Vi beklagar förlusten, vilken otur detta är", men bonden bara ler och säger "Kanske, kanske inte". Dagen därpå dyker hästen upp tillsammans med sju stycken andra hästar. Grannarna kommer springandes och gratulerar bonden: "Vilken tur du har, nu har du åtta hästar!", men bonden bara ler och säger "kanske, kanske inte". Senare på eftermiddagen försöker bondens son rida på en av vildhästarna men faller och bryter benet. Grannarna samlar sig ännu en gång för att finnas där för bonden: "Nu har du ingen som kan hjälpa dig med ditt arbete, vilken olycka!", men bonder bara ler och säger: "Kanske, kanske inte". Morgonen därpå knackar det på dörren, det är den kungliga kinesiska armén som rekryterar alla friska unga pojkar in i militären för att tjänstgöra. Pågrund av skadan i benet kommer bondens son undan denna gången och efter att ha läkt, kan han åter hjälpa sin pappa på gården.

Saker som sker i våra liv är så oändligt komplicerade och svåra att sätta i ett perspektiv, framförallt vad de har för betydelse för framtiden. Det är väldigt svårt att veta i längden om något är bra eller rent av dåligt. Vad blir följden av oturen, kanske lyckas du komma undan en säker död i militärtjänstgöring? Vem vet, kanske, kanske inte?

En annan berättelse som Björn berättar om i sin bok handlar om just den lärdom som finns i min titel. För länge sedan fanns det en man som fick höra om en kung med oändlig rikedom, lycka och framgång. Konungen hade lyckats skapa fred och stabilitet i ett tidigare splittrat rike. Mannen var sugen på att förstå hur konungen hade lyckats med en så stor framgång. Mannen beslutade sig för att ta sig till konungen för att ställa sina frågor. Väl på plats så fick mannen träffa konungen som lyssnade lyhört och log. Konungen tog av en guldring från sitt ena finger och la den i mannens hand och sa "Allt du behöver finns i din hand". När mannen tittade på insidan av ringen stod det ingraverat "Jag kan ha fel".

Det här tar mig in på frasen som jag har lärt mig att bli kär i även om jag kan glömma bort dess kraft stundvis. Att vara ödmjuk för det faktum att jag kan ha fel är har gett mig ett mer hälsosamt förhållningssätt till min egna förmåga och kunskap. Vad vi än gör och desto mer vi lär oss, desto mer inser vi hur lite vi kan och vet. Min erfarenhet är att mitt sätt att tänka på det här sättet har fått mig att ställa mig mer nyfiken för det jag bemöter och upplever, istället för att rigidiskt anta att det bara finns en sanning.

Slutligen vill jag dela med mig av en av mina mest minnesvärda TedxTalk, nämligen Dr. Mikhail Varshavski, eller det mer populära YouTube-namnet Dr.Mike. Förutom att vara duktig på att svara på vardagliga frågor om medicin, vård och hälsa, så tycker jag att Dr.Mike har hälsosamma reflektioner över livet i sin helhet, hans TedxTalk är ett exempel på detta. I hans tal "The epidemic of the "I know all"" stället han sig kritisk till hur man lägger så mycket "tillit" på att personer inom vården ska kunna svara på alla ens frågor. Han tar som exempel frågor om vilken diet som är bäst för en patient, varpå den kloka läkaren inte kan avgöra det utan att lära känna patienten i frågan. Han förklarar att de, rättfärdiga, frågor som man ställer kan få forskare att vara försiktiga med att ge definitiva svar till, för det finns inte alltid. Istället fylls detta istället av en växande grupp av personer, framförallt på sociala medier, som bidrar med väldigt lätta, okomplicerade pseudovetenskapliga svar och lösningar på dina problem. Dessa så kallade "Know it all"-experternas lösningar ses mer attraktiva än alternativet, att man inte vet. När vetenskapen inte kan ge svar så erbjuder dessa "experter" en genväg till hälsa. Det jag vill säga om detta är att för mig, och mina klasskamrater, är det otroligt viktigt att bevara modet att kunna säga "jag vet inte" eller "jag kan ha fel" (FYI gäller ABSOLUT inte alltid), samtidigt som man presenterar ett antal olika alternativ av svar/lösningar. Jag tror att framtiden kommer fyllas av fler och fler av dessa "I know all"-experter, och det är därför så viktigt att ställa sig kritisk till den information som du exponeras för.

Jag lämnar dig, traditionsenligt, med en reflektionsfråga till dig som läsare: "När var senast du sa till dig själv "Jag kanske har fel"?".

Med utvecklingsönskningar,

Elliot