Kommunikation är nyckeln till en hållbar framtid

Allt runtomkring oss har enbart varit möjligt tack vare samarbeten, från hur vi lyckas bygga höghus, skapa lagar till hur ekosystem är byggt på kravet att det finns ett undermedvetet samarbete mellan olika djur, växter och mikrober. Samarbete och kommunikation är för mig nästintill synonyma, de kan inte existera utan varandra. Därför tror jag att för att vårt samhälle ska kunna froda så behöver vi bli bättre på kommunikation och samarbeten.

Vad gör vi den potentiella dagen när intelligent liv besöker vår planet, hur ska vi förmedla vårt budskap? Hur ska vi göra när vi ska försöka kommunicera att vi är fredliga för extra-galaktiska varelser? Kommer vi vara fredliga ens? Den diskussionen förtjänar ett eget inlägg, men poängen kvarstår. Den största utmaningen är och kommer att vara att diskutera med någon som varken kan språket eller kanske ens kommunicerar verbalt, visuellt eller emotionellt som vi gör. Jag tror det tanke-experimentet kan underlätta i att förstå hur vi behöver tänka när vi för samtal och samarbetar med varandra. Det är en sak att du får sagt det som du vill, men om den andra parten inte förstår eller rentav missförstår det du sagt så misslyckas kommunikationen i slutändan.

Sista delen av denna terminen var fylld av massor av olika examinationsformer, men en sak som var annorlunda denna terminen var något som kallades för "status-examination". Under terminen har vi lärt oss om konsultationskunskap där vi fått genomföra en fullständig kroppsundersökning på praktikplatser både på sjukhus och vårdcentraler. Det sättet som vi blev prövade var via den här "status-examinationen". En frivillig "patient" var alltså i ett av våra träningscentrum där jag fick genomföra en fullkroppsundersökning samtidigt som en examinator observerar och sedan ger respons efteråt. Enligt min åsikt så gjorde jag väldigt bra ifrån mig, fick "patienten" att känna sig bekväm och genomförde alla steg, jag var nöjd med min prestation. När tiden var ute (vi hade en 30 minuters gräns) så började examinatorn med sin feedback, och jag tycker inte om att ha förakt eller "hysa agg" men det här fastnade verkligen. Hon fokuserade otroligt mycket på att prata om åsikter som var negativa om min undersökningsteknik, som jag inte håller helt med om men det är en annan sak, och nästan ingenting upplyftande. Hennes sätt att framföra sina kommentarer fick min upplevelse av min prestation att växlas 180 grader. Från att ha varit säker på min förmåga och mitt genomförande, till att känna mig besviken och misslyckad.

Det fanns ett väldigt tydligt fel som kunde ha ändrat på utfallet och jag ska förklara varför. Det som gjorde situationen ännu jobbigare för mig var att man inte fick reda på om man var godkänd samma dag utan mer än en vecka senare. Detta betydde att jag gick runt och hade den där obehagliga känslan av misslyckande tills jag fick resultatet. När jag väl fick min bedömning så var det godkänt. Detta betydde alltså att de kommentarer som hon gav var inte tillräckligt för att underkänna mig, även om känslan som hon förmedlade var att det nästan var gränsfall. Detta betydde att de känslor som hon projicerade kunde ha undvikits. Så vad var egentligen syftet med ett så dåligt framförande av feedback? Vem vet, hon kanske hade en dålig dag? Hon kanske inte är utbildad i hur man ska framföra kommentarer om utvecklingsområden? Hon kanske behöver mer övning? Genom att ha anammat ett bättre kommunikationssätt så hade hon kunnat undvika onödig stress och känsla av misslyckande.

Nu visste jag innerst inne att jag nog inte behövde oroa mig, framförallt efter jag har bollat med mina kurskamrater och kompisar. Men ändå fanns den känslan kvar, irrationellt nog. Men tänk då för de som inte klarar av att käfta emot sina egna "onda-tankar" och tar dessa kommentarer till hjärtat, för det är lätt att göra det. Här kan man inte lägga ansvaret helt på att personen som får feedback inte tar det för personligt, utan ansvar bör ligga på den som förmedlade responsen.

Detta appliceras inte bara till utbildnings-sfären men stämmer överens inom alla delar av livet. Livet är för kort för att vi ska anta att de omkring oss förstår exakt vad man menar och tänker, SÄG DET ISTÄLLET! Tänk hur mycket energi, pengar och stressmoment som vi hade kunnat spara om vi blev bättre på att minimera missförstånd och dålig kommunikation. Om vi lyckas med att förbättra oss inom det här kanske vi aldrig behöver oroa oss över att prata om vädret med extra-galaktiska varelser.

Så därför lämnar jag er nu med en utmaning där ni som läsare ställer någon ni ofta samtalar med, kanske en partner eller familjemedlem, följande fråga: "Finns det något som jag kan bli bättre på att göra i vår kommunikation?". Det är en jobbig fråga och du blottar dig för att ta emot kritik, men försök förstå och våga fråga vad de menar. Jag lovar dig att det kommer tjänas på i längden att utveckla dessa förmågor!

Med utvecklingsönskningar,

Elliot