Motgångar och utvecklingar

Detta blir officiellt min första artikel och jag tänkte skriva om något som jag faktiskt var med om samma dag som jag skriver detta.

Idag, i mitt liv, så var det något som inte gick som jag ville.

Jag går i andra ring på gymnasiet och är väldigt fokuserad på mina studier och de betyder mycket för mig. Idag fick jag tillbaka en debattartikel i svenskan där jag hade valt tesen: "skärmtid är en hälsorisk och man bör därmed använda sin tid till annat". Jag ska vara ärlig, jag var väldigt självsäker och kände mig säker i detta arbete då jag hade lagt ner mycket tid i att hitta relevanta källor och justerade mitt språks dynamik vilket jag visste min svenska lärare var ett fan av.

Som vanligt när jag får tillbaka prov och inlämningar så tittade jag inte igenom den direkt utan tog en liten stund för att prata färdigt med min kompis som satt bredvid. När jag kom till sista sidan där den heliga bokstaven som skulle bestämma mitt självförtroende och min motivation ett tag framåt i kursen, kom, greps jag av en tung och kall känsla i magen när jag såg att det inte blev det som jag drömt om. Det jag så eftersträvat. Det jag så velat ha, utan istället var det en helt annan bokstav som tittade tillbaka i mina förvirrade ögon.

Med en förbryllad blick tittade jag på min lärare och jag begärde att få reda på vad som låg bakom hans beslut. (Notera att det inte fanns så mycket som en sammanfattande kommentar som beskrev vad som gick lite sämre)

Tillsammans med min svensklärare satte vi oss ner och gick igenom min debattartikel. Jag erkänner, det var svårt att hålla tillbaka mina känslor för att jag var så besviken. Det kändes som en metafysisk såg som sågade in i mig medans han berättade att min tes inte stämde överens med mina argument och att jag upprepade mig allt för mycket. Vätska började samla sig i mina så vanligt torra, tårkanaler. Det var i detta ögonblick som jag insåg något. Som en intern konversation hade jag en monolog med mig själv. "Elliot skall du gråta över en inlämning?" "Det här må vara en motgång men utan dem kommer du aldrig att komma någonstans". Jag kom i detta ögonblick ihåg alla de saker som jag har sagt till mina kompisar när de har genomgått samma saker. "Det kan inte bli sol utan lite regn" är något som jag brukar säga, ärligt talat kanske lite barnsligt men väldigt sant. En livs teori som jag alltid kommer att ha efter att jag hade min filosofi-kurs första året på gymnasiet är den stoiska tankeställningen. Nu kommer jag inte skriva allting om den då det är väldigt mycket men grundtanken är att du bara ska lägga energi på det som du kan påverka. Vi människor kan helt enkelt inte påverka allting men, det vi kan, ska vi lägga så mycket kraft som möjligt till att påverka.

Du springer mot busshållplatsen där du ser att bussen står, du missar den, faaan vad jobbigt va? Men vad hjälper det att du bölar och stampar dina fötter i marken? Bussen kommer inte att komma tillbaka för det om du tror det. Du gjorde allt du kunde för att komma i tid men utfallet blev inte som du önskade denna gången. Du kan inte gå tillbaka och redigera dåtid, det är ologiskt, men det du kan tänka på är att förbereda dig bättre inför nästa gång du är i samma situation.

Samma tankegång kan appliceras på dagens situation, jag gjorde allt jag kunde, jag pluggade, jag tittade igenom texten flera gånger och jag använde mig av synonymer.se, men tyvärr blev utfallet inte det önskade. Vad hjälper det att jag gråter och svär ut min lärare över ett betyg på min debattartikel? Kommer det att magiskt förändra bokstaven till en mer önskvärd? Nej, det kommer det troligtvis inte, varför ska jag då lägga den känslomässiga energin då på det. Det jag kan med all förmodan göra är att notera, komma ihåg och göra annorlunda nästa gång. Det är tyvärr så det är i livet, ibland bildas regnmoln i atmosfären som gör himmeln grå men det betyder inte att solen aldrig kommer tillbaka.

Med detta hoppas jag att någon kan ta åt sig av detta och möjligtvis lära sig av hur jag tänker efter motgångar. Glöm gärna inte av att det inte är fel eller konstigt att visa känslor utan det är bara mänskligt. Jag hoppas ni alla har ett fantastiskt slut på veckan och en härlig helg med många roligheter.

Med utvecklingsönskanden,

Elliot Pilo

Avslappnande musik: https://open.spotify.com/user/spotify/playlist/37i9dQZF1DX4sWSpwq3LiO?si=bz66UWJZQTyW1m-NKh8NlQ