Vad är frihet?

Ibland reflekterar jag över begreppet frihet när jag tar en promenad genom den tysta skogen nära mitt hem. En dag, när solens strålar genomborrade lövverket, insåg jag att även här, bland träden och fågelsången, är jag inte helt fri.

Som vanligt är jag duktig på att dyka ner i frågor som får mig att ifrågasätta mycket av det som känns så uppenbart. Är det utvecklande eller självdestruktivt? Det är nog en diskussion för en annan gång. Låt oss tänka på det här: Är vi någonsin helt fria? Eller är frihet en illusion som vi strävar efter utan att någonsin nå? När man väl börjar ställa några frågor så dyker nio stycken till upp, lite som en hydra. Men vi börjar med kanske en lite enklare fråga: Vad är frihet? Vad är det första du tänker på när du hör ordet "frihet"? Är det kanske rösträtt, yttrandefrihet eller rätt till vård? Kanske tänker du på ekonomisk-frihet: drömmen om en utopisk verklighet där du aldrig behöver tänka på pengar. De yttre friheterna är fina att diskutera och prata om då de bidrar till mycket som exempelvis våra mänskliga rättigheter och barnkonventionen. Men vi lever tyvärr inte i någon utopi, ibland längre ifrån än vad vi vill inse. För trots att vi försöker att bli mer självständiga så är vi begränsade av olika yttre ramar. Pengar är ett bra exempel. Pengar är en så stark drivande faktor i hur vi beter oss att vi ibland helt tappar bort oss själva. Det kan hålla oss tillbaka från att verkligen kunna lägga tid på att resa iväg när man vill, köpa den där extra goda maten eller hitta på aktiviteter med kompisar. Man kan även vända på myntet och fråga: gör mer pengar dig mer eller mindre fri?

Där vi växer upp med landets kultur och i det sociala kontexten man växer upp i ger en ett kulturellt filter för hur vi observerar världen omkring oss, gör det här oss mer eller mindre fria? Det är inte konstigt att forskningen ofta belyser "miljöns" påverkan på barnets uppväxt och hälsa. Vi påverkas, vi formas och skapas ur den miljö vi lever i. Det betyder inte nödvändigtvis att vi alltid kommer bli som våra föräldrar och att vi aldrig kommer kunna bryta oss loss från att flytta från vår hemort, men det är värt att tänka på.

Om det finns yttre frihet, finns det då kanske inre frihet? Man kan diskutera det iallafall. Den som har förmåga att bemöta sina känslor och reflektera över dem istället för att låta dem blint och förföriskt ledas till fördärv, möjligtvis? Vem tror du är mest fri, en ensamstående pappa som behöver jobba två jobb för att mätta sina två barn eller en skogsmunk som mediterar stora delar av sin dag? Det är inte konstigt att tänka sig att munken har lite fördelar i att ha ett mer fridfullt liv och vågar jag anta, lite mindre stressigt liv. Men då vill jag påstå att även munken har känslor, tankar och behov som inte går att kontrollera. Vem kan egentligen känna sig särskilt fri när man är hungrig till exempel? Själv kan jag erkänna att jag blir som en slav för maten när jag är som hungrigast, jag tror inte det är annorlunda för en munk i Thailand. Kärlek är ett annat exempel. Det är ofta man hör att man är blind för kärleken och att man kan göra dumma saker för att man bara är förälskad. Kan vi egentligen någonsin bli fria?

Vi är ibland stängda av vårt egna troende, oförmögna att se bortom de ramar vår tro har skapat. Våra tankar kan fungera förankrande, de håller oss på plats och styr hur vi beter oss. Vi är ibland styrda av våra drömmar, styrda av visioner om vad som skulle kunna vara. Jag vill därför utmana dig att tänka på någon som är helt fri. Jag vill också avsluta med en reflektion: "Ibland måste vi göra uppoffringar för att uppnå en form av frihet. Vad är du beredd att offra för att uppnå frihet, och vad anser du vara ett rimligt pris?".

Med utvecklingsönskningar,

Elliot